Traditionella svenska lekar för
barnkalas och andra fester

HUNDEN OCH BENET:

 Man behöver en sak som ska föreställa hundbenet, t.ex. en banan, en pinne eller en byggklots. Alla deltagarna utom en, som utses till hund, sätter sig på knä på golvet i en stor ring. De böjer sig ner mot golvet och håller för sina ögon, medan hunden smyger bakom ringen och gömmer sitt ben bakom ryggen på en av dem. Den som märker att hunden har lagt benet bakom sig, tar upp det och springer ett varv runt ringen och tillbaka till sin plats. Samtidigt ska hunden springa ett varv åt motsatt håll och försöka komma först till den lediga platsen i ringen. Den som kommer först, får sätta sig ner i ringen, medan den andra får ta benet och vara hund i nästa omgång.

BLINDBOCK:

En av deltagarna utses till "blindbock" och får en bindel för ögonen. Sen ska denne försöka få fatt i någon av de övriga och gissa vem det är, genom att känna på t.ex. hår och kläder. Om "bocken" kan gissa rätt, får den fångade vara "blindbock" nästa gång. Gissar "blindbocken" i stället fel, får han/hon försöka ta fast någon annan och gissa igen, tills "bocken" kan lista ut, vem som är fångad.

SÄTTA SVANS PÅ GRISEN:

 Man ritar en gris (eller något annat roligt djur) på ett stort papper, som man sätter upp i lagom höjd på väggen. Sedan sätter man en bindel för ögonen på en person åt gången och ger denne en svans med häftstift på. Sen gäller det att gå fram och sätta fast svansen på grisen, där man tror att den ska vara. Man kan också, om man vill göra det svårare, snurra personen ett par varv innan han/hon får försöka leta sig fram till rätt ställe.

HELA HAVET STORMAR:

Man placerar ett antal stolar, en mindre än antalet lekdeltagare, med stolsryggarna mot varandra. Sedan spelar man musik, levande eller band/skiva, medan deltagarna går medsols runt stolarna, med händerna på ryggen. När musiken plötsligt slutar, gäller det att snabbt sätta sig på en stol. Om två personer råkar sätta sig på samma stol, måste den ene skynda sig att flytta till en ledig plats. Den som blir utan stol, är ute ur leken för denna gång. Sen tar man bort en stol och musiken börjar spela igen. Leken fortsätter tills det till slut bara är två kvar, som går runt samma stol och när musiken slutar, vinner den av de två, som först hinner sätta sig på den allra sista stolen.

BRO BRO BREJA:

  Alla tar i ring, utom två som står på var sin sida, med händerna ihopknäppta över ringen. Alla sjunger: "Bro bro breja, stockar och stenar, alla goda renar. Ingen slipper här fram, här fram, förrän han säger sin kärastes namn: Vad heter han?" Vid orden "vad heter han" sänker de två sina armar runt axlarna på dem som går i ringen och fångar den som kommer precis på "han".
Sedan fortsätter alla sjunga: "Har du tagit prästens sko, prästens sko, prästens sko? Har du tagit prästens sko, guld eller silver?" Den som blir fångad får välja sida genom att viska ett av orden "guld" el."silver" i örat på en av de båda väktarna. Dessa har tidigare valt var sin metall och fången får ställa sig bakom "sin" väktare/lagledare. (De som är kvar i ringen ska inte få höra vem av dem som har vilket ord.) Sedan börjar man om från början med att sjunga "Bro, bro breja ...", tills alla i ringen har valt sida.
Leken avslutas med en dragkamp mellan de båda lagen. Man kan låta de två lagledarna hålla i var sin ände av en hopvriden frottéhandduk eller liknande och de andra tar ett stadigt tag runt midjan på kamraten som står framför.

SISTA PARET UT:

Deltagarna ställer upp sig par om par i en rad bakom varandra. En utses till jägare och står vänd mot de andra. När han/hon ropar "Sista paret ut!", ska de två, som står längst bak springa i två halvcirklar framåt och försöka nå varandra igen och samtidigt hålla sig undan från jägaren.
Om de hinner få tag i varandra, får de ställa sig främst i raden och jägaren ropar åter "Sista paret ut!" Om jägaren skulle fånga någon av dem, byter de plats och den som blev tagen, får vara jägare en stund, tills någon annan blir fångad. Man leker så länge man orkar springa. (Det här är en lämplig lek för dåliga förlorare, eftersom ingen vinner.)

SIMON SÄGER:

 En av deltagarna utses till lekledaren "Simon". Alla de andra sprider ut sig i rummet framför Simon. När denne t.ex.säger "Simon säger: stå på ett ben" och samtidigt visar rörelsen, lyder alla och lyfter ena foten. Om han istället säger t.ex. "Nyp dig i näsan" och visar detta, men utan att först säga "Simon säger", ska alla stå stilla.
Den som inte gör som "Simon säger" - eller den som rör sig det allra minsta, när man ska stå stilla, är ute ur leken. Man fortsätter tills det bara finns en deltagare kvar på golvet. Denne får vara "Simon" nästa omgång.

GöR SI - GöR SÅ:

 En variation på "Simon säger". Lekledaren visar olika rörelser för de övriga deltagarna. Om denne samtidigt säger "gör si", ska alla stå blick stilla, men när han/hon säger "gör så", ska man härma ledarens rörelser. För övrigt är det precis samma lekregler.

ETT SKEPP KOMMER LASTAT:

Man behöver något att kasta mellan sig, t.ex. en boll, ett garnnystan eller en apelsin. Någon börjar med att kasta bollen till en av deltagarna och säger samtidigt: "Ett skepp kommer lastat med..." och sen vilken last det har. Om man väljer att börja med bananer, säger man alltså: "Ett skepp kommer lastat med bananer".
Den som fick bollen, fortsätter att lasta skeppet med något, som börjar på sista bokstaven i "bananer" (r) och säger: "Ett skepp kommer lastat med bananer och russin", medan han/hon kastar bollen till nästa person. Så utökas lasten för varje kast, nästa säger kanske: "Ett skepp kommer lastat med bananer, russin och nougat" och nästa: "Ett skepp kommer lastat med bananer, russin, nougat och träskor".
Så fortsätter man med fler och fler saker, tills någon inte kan komma ihåg hela listan. Då är han/hon ute ur leken och de andra fortsätter, tills bara en är kvar, som kan räkna upp alla saker i lasten.

RYKTET GÅR:

Alla sätter sig i en ring, på golvet eller på stolar, och en deltagare utses att börja som ryktesspridare. Han/hon viskar en lång mening i örat på den person, som sitter till vänster om sig. Denne försöker komma ihåg meningen så exakt som möjligt och viskar den till nästa person i ringen.
Så får ryktet gå hela sällskapet runt, tills det kommer tillbaka till den som startade ryktet. Denne säger högt, vad han/hon får höra av sin granne och berättar sedan, vad som egentligen sades från början. Det kan bli vilka förvrängningar som helst, och man lär sig att inte lita på rykten! Man fortsätter så länge man har lust.

RYSKA POSTEN:

 En person utses till brevbärare (Ryska Posten) och får gå ut i ett annat rum, medan de övriga stannar kvar och väntar på att brevbäraren ska knacka på. En av dem utses att ställa frågorna till brevbäraren. Så knackar denne på dörren och leken kan börja:
"Knack, knack" - "Vem är det?" - "Det är Ryska Posten, jag kommer med post." - "Vem är det till? är det till den?" Frågaren pekar på deltagarna i tur och ordning, medan brevbäraren svarar "nej" flera gånger. Till sist svarar han "ja" och så är mottagaren utvald. Då gäller det att ta reda på vilken sorts försändelse han har med sig.
Frågaren säger: "Handtag, famntag, klapp eller kyss?" och så får brevbäraren bestämma vad han vill ge till mottagaren. När han har bestämt sig, får han komma in och dela ut posten. Nästa omgång är det mottagarens tur att vara Ryska Posten och gå ut och knacka på dörren.

LETA KLÄDNYPOR:

Ett jämnt antal personer utses och delas in i par. Den ena i varje par får t.ex. 15 klädnypor, som han/hon ska sätta fast på sin partner. Sen sätter man bindlar för ögonen på "fastsättarna" och låter dem gå några varv runt dem som har klädnyporna på sig. Sedan får de känna sig fram till en person och försöka leta rätt på alla klädnypor så snabbt som möjligt. En lekledare får se till att de inte får fatt i sin egen partner, annars blir det alltför enkelt och orättvist. Den som först har hittat alla klädnyporna vinner naturligtvis.