Text: Marie Birde  www.darling.se
Såna var riktiga pirater

För länge, länge sedan lärde man sig bygga avancerade skepp som kunde ta människor till ställen de aldrig tidigare besökt. Havet kunde tas i besittning och vissa ville att vattnet skulle vara en laglös zon. Pirater har man träffat på sen 1100 före Kristus och de verkar ha funnits överallt där man kunnat färdas med båt. Eva Hult som jobbar som museipedagog på Sjöhistoriska Museet har varit ansvarig för en utställning om sjörövare och säger att det var ju mest utslagna människor som blev pirater.
– Sjöröveri handlar om samhällsproblem. Ofta var det förrymda slavar som hamnade på sjörövarskepp. Eller andra som stöttes ut av samhället. Det var det enda ”jobb” de kunde få. Men så finns det ju sjörövare och sjörövare också. Vet du vad kapare är? De hade tillstånd av staten att härja med andra länders skepp.
Jaha, det var väl en sån Blackbeard var?
- Var han?
Ja, han hade tillstånd av den engelska staten att plundra franska och spanska skepp. I alla fall i början av hans karriär. Väldigt fult!
– Kapten Kidd var också kapare. Och visst är det fult. Sjörövarna räknades som en bricka i spelet för att vinna krigen.

Piraterna var listiga. De tog reda på varifrån skeppet de tänkte ge sig på härstammade ifrån, sen låtsades de komma ifrån samma land. Inte förrän det var för sent för att förstå hur det verkligen stod till halade piraterna sjörövarflaggan, oskadliggjorde mannen vid rodret och bordade skeppet. Nästan alltid var det enbart kapten som visste vad som egentligen pågick på skeppet, det var han som planerade och koordinerade piratattackerna medan de andra var viljelösa våp som bara gjorde vad de blev tillsagda att göra.
Eftersom det inte var helt vanligt att skepp åkte omkring med guld och silver hur som helst, var det livsmedel, ammunition och rom man fick med sig som pirat. Inte speciellt mycket skatt att gräva ner alltså. Men såklart tog man de värdesaker man kom över. Ibland blev det hela till en stor skatt som man grävde ner. Vissa pirater var fiffigare än andra, istället för att göra en karta med ett stort och uppenbart X där skatten ska vara, gjorde de skattplatsen till ett helt äventyr och bryderi. Kapten Kidd var en av de smartare. En av hans skatter ligger fortfarande säker eftersom ingen kommit på hur man ska få upp den utan att förstöra den: gör man ett endaste fel kommer den grop man grävt förstöras och göras oåtkomlig.

Ibland roffade man åt sig hela fiendeskeppet av bara farten. Som när Blackbeard slängde av femton man på en liten ö som hette ”Dead Mans Chest”. Allt de fick med sig i matväg var en flaska med rom. Därifrån lär vi ha fått visan:
”Femton man gastar på döds man kista, hej och hå och en flaska med rom.”
Bytet delade sjörövarna mellan sig, men hierarkin på piratskeppen var stenhård. Kapten och hans närmsta män fick den största delen av kakan. Det är inte så konstigt om man tittar närmare på piratkaptenens liv - han var varken den amatör eller jöns som han ofta framställs som. Trots sin fjolliga klädsel hade han ”skills” inom flera olika områden: han var tvungen att kunna hantera ett skepp (även under storm), han visste vad han skulle säga för att hans män skulle lita på honom, han hade koll på ekonomi, biologi, geografi och histora. Till skillnad från ”vanligt folk” visste de smarta piraterna att jorden var rund, inte platt, till exempel. Men hur vanligt var det egentligen med enögda män och krokar istället för händer?
- Det är väl mest Disney, säger Eva Hult. Men vissa var såklart enögda, folk blir ju skadade när det är krig. Träben, krok och ögonlappsbilden är antagligen en efterkonstruktion för att få folk i gemen att tycka att de var läskigare än vad de egentligen var.

Pirater har enligt disneyfieringen även papegojor på axeln. Jonas Wahlström, Skansens mediaminglare som har en tumme med alla slags djur, säger att det beror på att pirater ofta var i främmande och tropiska länder och därifrån ville de ta med sig något de kunde imponera på vanligt folk med: amazonpapegojor.
– Det var väl en gimmick. På samma sätt som dagens tjuvar har en pitbullterrier.
Jaha. Jag tänkte att de annars kanske lärde papegojorna att anfalla eller göra något praktiskt för en piratattack. Men det kanske inte går?
– Nej, absolut inte. Däremot är jag inte helt säker på att papegojorna var på varje pirats axel. På bilder har man antagligen försökt försköna dem med hjälp av papegojan.
Nähä, inte ens fåglarna ska piraterna få ha kvar... I litteraturen har man gjort pirater till blodtörstiga odjur som inte drog sig för att svinga en kroksabel, men vill man försvara en piratheder ska man komma ihåg att piraterna också var skickliga sjömän som inte bara förgyllt vår historia med romantiska och skräckinjagande berättelser utan också gav Pippi Långstump en pappa. Det är väl värt något?

KÄNDA PIRATER:

Alwilda: En av de första svenska piraterna var kvinna och hette Alwilda. Någon gång på 1100-talet stack Alwilda hemifrån i protest mot att hennes far ville gifta bort henne med den danske kungens Sygarus son Alf. Hon samlade ihop en besättning bestående av modiga, starka kvinnor och stack till sjöss. Deras härjningar blev allt vildare och snart fann kung Sygarus ingen annan utväg än att skicka sin son med en här soldater för att stoppa piratkvinnorna. De båda skeppen möttes i en blodig strid i finska viken och Alwildas fartyg bordades av danska trupper. Prins Alf sökte upp kaptenen och en hård kamp uppstod. Alwilda bar heltäckande hjälm, så Alf såg inte vem han stred mot. Alwilda besegrades, och Alf drog bort hjälmen från sin motståndare för att utdela det dödande hugget. Enligt historien översvämmades de båda av känslor då de såg vem de stridit emot och de gifte sig på stubben där på båten. Alwilda kom att dela tron med Alf och de levde lyckliga i alla sina dagar.

Blackbeard: Engelsmannen Blackbeard hette egentligen Edward Teach. Han föddes antagligen någon gång innan 1690 och härjade som bäst på Atlanten och i Karibiska sjön från 1716 till 1718. Enligt historierna om honom var han lång och skräckinjagande. Det stora svarta skägget piffade han upp genom att fläta det och knyta flätorna med svarta band. Han stoppade brinnade rep under hatten för att folk skulle tycka att han var skräckingörande Och det tyckte de också.
En gång var det en snubbe som vägrade ge sin diamantring till den onda piraten. Blackbeard högg då av fingret och tog det med sig, med ringen och allt.
Sitt hem hade Blackbeard i North Carolina. Där såg folket mellan fingrarna på att han var pirat eftersom hans stulna socker och mjöl var billigare att köpa än hos andra.
Hösten 1718 åkte Blackbeard på en liten tur till sin favvohangoutö, Ocracoke Island. Där ställde han till med piratfest. Alla ville vara med och andra pirater seglade dit för att svänga en bägare eller två. Men myndigheterna gillade inte vad som hände. De beslutade sig för att slå tillbaka. Efter att Blackbeard först lurade dem att åka på land, lurades de tillbaka genom att låtsas vara döda. När piraterna kom för att plocka dem på allt de hade, överraskades de av beredda och beväpnade män. Blackbeard blev först skjuten, när han inte dog på en gång och ville fortsätta slåss med sin kniv, kröp sig en man på honom bakifrån och skar helt enkelt halsen av honom. Huvudet hängde man upp för att avskräcka folk från att bli pirater i fortsättningen.

Kapten Kidd: William Kidd aka Kapten Kidd (1645- 23: e maj 1701) är den pirat man ofta stöter på i litterära sammanhang. Det är Kaptens Kidds skatter folk alltid försöker hitta. Kidd hängdes, och några av hans skatter har man hittat på Long Island. Han är stjärnan i Edgar Allan Poe´s bok: "The Gold Bug."

Mary Read: Mary Read uppfostrades som en pojke. Hon föddes i London. Hon krigade, förklädd till man, för England och i efter många år som god soldat träffade hon en man hon blev kär i. Hon berättade att hon var kvinna, de gifte sig och öppnade ett hak som hette ”Three horseshoes”. Tyvärr dog mannen och Mary begav sig ut till havs igen. Precis när hon återigen hittat en man blev hon tillfångatagen och en domstol på Jamica 28: e november 1720 bestämde att hon skulle hängas. Hon frågade om hon kunde få föda sitt barn först och fick ett jakande svar. Men innan dess hann hon dö av feber.

Anne Bonny: Anne Bonny var dotter till en advokat och hans tjänsteflicka. Eftersom folk då inte tyckte det var helt lämpligt att man skaffade barn med vem som helst var advokaten tvungen att lämna Irland. Han åkta till Carolina och skaffade sig ett plantage. James Bonny en sjöman/pirat gifte sig med Anne för att kunna ta över faderns plantage, men det gick pappan inte med på. James tog istället med Anne till Bahamas. Rackham den röde ville köpa ut Anne från James, då de två hade en romatisk affär, men James vägrade så Anne och James rymde ut till havs.
Anne bar manskläder och visste hur man hanterade en pistol.
Anne tillfångatogs samtidigt som Mary Read, bad också om nåd eftersom även hon var med barn, satt i fängelse till hon på ett mystiskt sätt försvann. Man tror att pappan kom till hennes räddning. Han tog antagligen med henne tillbaka till Carolina där hon skaffade sig ett nytt namn och ett nytt liv.

Mera om pirater: